Feeds:
Inlägg
Kommentarer

En julhälsning på bloggen

Det blev inget julkort skickat i år, tiden räckte inte till. Hoppas vi når vänner och familj på det här sättet istället.

Först några tankar från året som gått, ett väldigt speciellt år som ni nog vet.
Året började med att föräldraledigheten fortsatte för min (sandras) del. Lydia var 8 månader då. Men i februari började jag så smått jobba lite helger, efter tre (!) år hemma.  Det är fortfarande rehabiliteringsavdelningen på Korpen i Visby som är min arbetsplats.
Jag också Öystein började prata om att kanske kunna göra något vi tänkt på länge, nämligen att tillbringa Öysteins pappaledighet i Norge, hela familjen. Så blev det. Jag fick jobb som sjuksköterska i Ölen och vi ”flyttade” hem till svärföräldrarna för fyra månader. Vi åkte i April och skulle stanna hela sommaren var tanken. Vi hade två jätte bra månader i Ölensvåg. Vi hann med att träffa vänner och familj, åka till ”hytten” för lite skidåkning, vardagsliv hemma, norsk söndagsskola och kyrka, barnen fick träffa nya kompisar och jag jobbade några veckor.
IMG_1158IMG_1216

 

 

IMG_1436IMG_1448

Sen kom den dagen som förändrade allt, lördagen den 30 maj. Det där telefonsamtalet kom, som man inte vill få. Och vi var så långt bort.

Ni vet säkert redan, om olyckan som hände på gården hos mina föräldrar, där både min pappa och farfar omkom.

Vi fick avbryta vår Norge resa två månader för tidigt. Resten av sommaren tillbringade vi såklart på Gotland.

Livet blir aldrig detsamma igen, men det fortsätter såklart. Det gör det för oss, det gör det för min mamma och för gården som farfar, pappa och mamma byggt upp. Nu är det mamma och min bror Jakob och hans blivande fru Sara som fortsätter kämpa på gården, vilka hjältar.

IMG_0582

Vi i familjen Berge vill passa på att tacka för allt stöd vi har fått i tiden runt och efter olyckan. Alla varma ord och tankar, all praktisk hjälp. Vi känner verkligen tacksamhet.

IMG_1926IMG_1824

Under hösten har vår minsta dotter Lydia börjat förskolan, hon är nu 1,5 år. Miriam är 3,5 år och Lukas är snart 6. Lukas går sitt sista år på förskolan nu. Det är full fart här hemma och för första gången på flera år så jobbar både jag och Öystein. Livspusslet lägger vi varje dag.

Så vill vi önska alla våra vänner en riktigt

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Sandra, Öystein, Lukas, Miriam och Lydia.

IMG_0751IMG_0771

IMG_0766

 

På andra sidan…

Det är lite så det känns, när det börjar vända. Att komma ut på andra sidan, vakna upp ur dimman, illamåendet, koman. Huvudet börjar fungera igen, även om kroppen fortfarande säger ifrån efter några timmar. Tröttheten sitter i, och inte minst den fysiska svagheten efter två månader på soffan. Nu gäller det att sakta men säkert kämpa sig framåt, hitta nya rutiner för familjelivet igen, nu när vi är två vuxna som kan dela lite mer. Det handlar också om att få tillbaka lite styrka i kroppen inför kommande prövningar. Vägen kvar är fortfarande lång, och säkert kommer nya prövningar, men det skal nog gå bra. Jag har gjort det igen, klarat av det, för tredje gången. Jag har ingen önskan om att göra det igen, men det har jag också sagt förut!

Vi har varit på ultraljud också, äntligen. Det är länge att vänta till vecka 19. Jag har inte känt så mycket rörelser denna gången heller. Men där i magen låg en perfekt liten människa, som vinkade, sparkade, slog kullerbutta, öppnade och stängde munnen och gjorde grimaser. Helt färdig, behöver bara växa till sig lite. Så märkligt det är.

Bilderna vi fick var riktigt scary, ville nästan inte visa Lukas, var rädd han skulle få mardrömmar. Men Lukas sa bara, ”det är bara ett skelett mamma, sen blir det en riktig bebis”. Den här gången förstår Lukas vad som väntar. Han kommer ihåg när han fick träffa Miriam första gången på sjukhuset.

Det jag önskar mig mest just nu är städhjälp. Det hade varit så otroligt skönt.

Nej, nu ska jag ligga i soffan resten av kvällen, se solsidan och sista avsnittet av Bron, väldigt bra serie det där.

Söt va? Säkert jätte söt….

20131124-194936.jpg

Illa….

….jag mår illa!!!

Blir galen på dessa jobbiga stunder, även om dom blir kortare och kortare. Men kvällarna alltså, helt död.

Imorgon åker vi till Stockholm och just nu känns det som om jag tagit mig vatten över huvudet. Bara åka iväg några dagar med två små är ett stort projekt, och när man dessutom inte är i toppform. Men men, vill ju gärna komma iväg också.

Idag har jag varit en jätte dålig mamma, bara varit arg hela dagen. Sagt till mina barn att dom är jobbiga och att jag inte orkar åka med dom till Stockholm. Som tur är verkar dom ha glömt det nu, och Lukas bara skrattar åt mig. Jag brukar säga till honom att om jag säger dumma saker så är det för att jag mår dåligt. Vi brukar säga att jag har ont i magen för det blir lite trångt när bebisen ligger där, då blir det konkret för honom. Han är så klok min treåring.

Han ser verkligen fram emot Stockholmsresan, att träffa moster Madde, morbror Mikael och kusin Vera. Vera som fyller ett år om två veckor. Hon och Miriam kan nog bli ett bra team mot storebror Lukas. Det börjar nämligen bli hårdare tag här hemma nu. Lite knuffar och hårda lekar mellan syskonen, bråk om leksaker och så där. Än så länge vinner storebror, och det blir mycket tårar hos lillasyster. Men hon är inte oskyldig hon heller, hon vet exakt vilka saker hon skal ta för att han ska bli arg. Hon är redan duktig på att leka med smålego, sätter små små hjälmar på dom små gubbarna tillexempel. Ibland stoppar hon i munnen, men oftast inte. Hon får verkligen göra mycket som inte Lukas fick. Hon klättrar som en apa upp på soffan och vidare upp på bordet eller fönstret bakom soffan, jag låter henne hålla på. Trappen har vi grind för däremot, hon klättrar bra uppför, men inte lika säkert ner. Hon går inte, tror det kommer ta tid, hon har inget intresse alls.

Nej, måste lägga mig. Upp kl 05 imorgon, känns väl sådär just nu.

God natt

Trött

Ligger helt utslagen i soffan. Har haft två lite mer normala dagar och det tar på krafterna. Jag har haft Miriam hemma eftersom hon är jätte förkyld, har gått upp tidigt på morgonen och också hämtat Lukas på dagis två dagar. Har också kunnat göra lite små saker i huset. Men på kvällarna är det inte mycket krafter kvar. Mår så otroligt illa då, jag fattar inte varför just illamående ska höra ihop med graviditet. Det är tortyr, allt i hela huset luktar hemskt, tvål, shampo, tandkräm, tvättmedel, mat, mina barn, min man….ja allt gör mig spyfärdig. Tortyr är vad det är!!!
Jag skulle gärna stå ut med mycket annat, om jag slapp detta. Ja, det är lätt att säga så, men det är inte roligt att ha ont heller. Jag har aldrig haft tex foglossning, men förstår ju att det är fruktansvärt på sitt sätt det också.

Faktum är ju att jag har haft otroligt lite komplikationer i mina graviditeter. För ingen räknar ju illamåendet, det är bara normalt och ofarligt. Så förutom lite smärtor i en njure första gången så brukar allt vara tipptopp. Och trots det så känner jag mig konstant sjuk i 9 mån. Sista veckorna brukar vara dom bästa faktiskt. För att inte tala om ett par timmar efter ungen är ute. Illamåendet försvinner ungefär när barnet kommer upp på min mage. Är det inte konstigt? Första veckorna efter förlossningen njuter jag verkligen av mat!!!

Mina förlossningar har också gått som en dans, även om jag skriker att jag ska dö och blir riktigt arg p barnmorskan när hon tar ifrån mig lustgasen, för det brukar dom göra ungefär när jag är påväg att ramla ur sängen. Nej, 4-5 timmar tar det och inga komplikationer.

Min kropp är som skapad för att bära och föda barn, ja den ser ju till att bli gravid utan min vetskap till och med, ändå finns det inget jag hatar mer. Och så det komiska, jag gör det ändå tre gånger på fyra år.

Jag känner dock en viss oro denna gång. Kan det gå lika bra en gång till? Hur orkar man med tre barn?

Det löser sig nog. Bara den här hösten vill gå lite snabbt nu. Det är så MÖRKT!!!

I lördags fick jag äntligen andas lite havsluft. Vi var vid raukarna i Ljugarn. Det var fantastiskt!

20131029-173043.jpg

Idag är jag i v 14+5. Men jag väljer att säga v 15, det känns lite mer hoppfullt att ligga steget före.

Dagen började sådär. Mannen jobbar i stockholm idag och gick upp kl 05 för att åka till flyget. Jag var själv med barnen imorse för första gången på ett par månader. Jag brukar annars ligga i sängen halva dagen, men idag var det upp kl 06, vi har nämligen morgonpigga barn just nu. Det går i perioder det där, vi har ofta fått sova till 7-8 på morgonen också.
Det var hårt för mig att gå upp med barnen, det slutade framför toaletten för min del (!), medan barnen åt frukost vid tv:n. Men sen satt jag i soffan och drack the medan barnen lekte och såg tv, somnade till och med en stund i soffan innan lillan började gnälla. Hon är inte riktigt frisk heller, så det blir mycket sitta i knät då.

Efter frukost nr 2 kl 09 åkte vi till mina föräldrar i Eke, och har tillbringat dagen där. Jag har fått sova lite. På eftermiddagen bakade jag till och med chokladbollar med Lukas. Det här måste vara min mest aktiva dag hittills, får se om det slår tillbaka på mig imorgon.

Det är en ganska hoppfull dag trots allt!

Min räddare i nöden

Låt mig presentera…

20131023-194916.jpg

Detta är Lergigan, en medicin som ges till gravida med kraftigt illamående. För mig hjälper den lite i alla fall, och hjälper mig överleva. Men om man läser om denna medicin och vad den används mot så måste jag skratta lite. Hör här,

”Läkemedlet används mot, spänning och ångest vid nervösa besvär, alkoholmissbruk och beroende av narkotiska medel, sömneubbningar, oro, lugnande inför operation, rörelsesjuka, sjösjuka, hudklåda, allergier, illamående och yrsel”

Hämtat från http://www.fass.se

Den ultimata tabletten helt enkelt, hjälper mot allt. Biverkningarna är dock, illamående, yrsel, sömnsvårigheter och oro, bland annat!

Jag skrattar lite, och tar en tablett till. Och ni kan vara lugna, jag har ätit Lergigan i alla mina graviditeter. Och varken jag eller barnen har tagit skada 🙂

God kväll!

Upp och ner

Åhh, jag mår såååå illa. Ett riktigt bakslag efter en bra helg. Ligger här i soffan med mitt the och mina skorpor. Jag har levt på det i några veckor, plus sura äpplen, mandariner, glass och bubbelvatten.

Det var en så bra helg…med fina vänner på en vacker plats. Det var ett skönt avbrott i denna jobbiga vardag.

Ser ju kanske ett ljus i tunneln nu men det är segt och det går sakta.

Plötsligt har magen blivit större också. Jag har fått mage ganska sent de andra gångerna, så här mycket mage har jag nog aldrig haft i v 15 förut. Hoppas det bara beror på att jag åt mycket mat i helgen :-). Tänk om det är två därinne? Vågar inte tänka tanken, risken är väl minimal skulle jag tro.

Nej nu ska jag lägga mig. Jag delar säng och sovrum med min son, pappan och dottern sover i andra rummet. Hela familjen sover gott hela natten då. Men självklart ser jag fram emot att saker och ting återgår till det normala. Det vill säga, barnen i ett rum och föräldrarna i ett annat :-). Vi får också ett platsproblem med tre barn, vi har ju bara två sovrum. Hmmm…

God natt!